Håller liv i traditionen

Hon blev just klar med kvällens simträning. Lillasyster har gått in i höstens nya aktivitet med hull och hår. Trivs i bassängen och upprätthåller traditionen som påbörjades av Storasyster för hela tio år sedan!

Alla våra barn verkar ha fötts med både simfenor och gälar!

Detta har nog helt klart ngt att göra med att jag var väldigt noga med att få dem i vattnet då de var små. Fattiga som kyrkråttor under Makens långa studietid hade vi inte råd med ngt medlemskap till ngt gym. Istället tränade vi vattenvett vid stranden i en av de närliggande sjöarna på somrarna.

Detta måste ha gjort susen eftersom alla barnen nu varit på simlaget vid gymet dit vi nu går. Tränaren är fantastisk. Satsar på att barnen skall lära sig simma, ha roligt i vattnet och få goda vänner. Jovisst är resultaten viktiga under de många tävlingarna också, men det är inte så viktigt att vinna över de andra simlagen, det viktigaste är att förbättra dina egna tider och vinna över dig själv!

Sonen simmar ännu, sitt femte eller sjätte år faktiskt. I år har han svårare att komma till träningarna. Han är nu på nian och går första året i gymnasiet. Lärarna förstår att ge ordentligt med läxor och sporten och alla fritidsaktiviteter måste lite stiga åt sidan.

Ikväll blev det en sådan kväll. Endast Lillasyster och jag kom till gymet denna kväll. Sonen sitter hemma och kämpar med en uppsats som skall skrivas klart och pga att Maken sitter fast i ett möte som han inte kan komma ifrån, blir det ingen Zumba för mig ikväll.

Vilken tur att jag kom till måndagspasset igår!

Lillasyster ( i röd simmössa) med nyfunnen kompis på simlaget.