Kalasat klart

Popcorn över sgs hela bordet, tomma koppar och omkring kastade sugrör. En enda röra efter kalaset som gick av stapeln igår, söndag. Elva flickor blev det totalt och precis som flickkalas skall vara, så var det enormt högljudda timmar.

Roligt hade de dock! Det lektes olika lekar, det skrattades, åt tårta, busades, sprang och jagades och lektes ännu mera lekar. Sonen var en alldeles utmärkt lekledare och Maken hjälpte till han också. Dottern skötte om hundarna, eftersom en av gästerna var rädd för hundar. Då fick hundarna befinna sig med Dottern i hennes  rum under kalaset.

Lillasyster, som just nu är helt inne i åldern där hon är fascinerad av enhörningar, hade planerat att temat för kalaset skulle vara just, enhörningar.

Tårtan var egenhändigt bakad och dekorerad av Storasyster och naturligtvis var den också en enhörning:

Tio ljus tändes och en nöjd och glad Lillasyster fick blåsa ut…

Gästerna åt tårta med god apptit och efter detta var det  dags att gå ut i garaget.. Där hade Maken riggat upp en s.k  piñata som var fylld med godis. Vet inte riktigt varifrån denna  tradition kommer, gissar på Mexiko, men det är i alla fall en rolig tradition.

Denna figur gjord av papper, ofta köpt och finns i alla möjliga och omöjliga figurer, fylls på förhand med godis. Sedan tejpas luckan fast och piñatan hängs upp.

Målet för gästerna är sedan att slå sänder denna figur och få ut godiset. Men man får inte titta och man måste ha ögonvbindel för att inte fuska. Någon slags pinne att slå med och så turas  man om.

På bilden ovan är det Lillasyster som försöker göra hål på den så att godiset skall falla ut. Hon lyckades inte, en annan kompis lyckades, men det tog länge, runt 30 minuter faktiskt. Roligt hade flickorna, det skrattades och skrek, och så här såg det ut när allting, inklusive godiset föll till golvet:

Alla kastade sig till golvet för att försöka få tag i så mycket godis som möjligt. Maken och jag såg till att alla gästerna hade godis att sätta i sina godispåsar att ta med sig hem.

Efter att gästerna hade åkt satt Lillasyster och tittade på alla sina nya, fina presenter och leksaker. Hon var så nöjd och glad över sitt kalas och tackade både Maken och mig flera ggr om. Detta värmde förstås  en mors hjärta.

Och nu är det ett helt år till nästa gång…!