De små, men ändå så stora gesterna

Min goda väninnna skickade ett SMS åt mig förra helgen med anledning av min Svägerskas bortgång. Hon ville koka middag åt oss en kväll den här veckan. Inte för att jag är så nedtyngd av sorg att jag inte kan koka mat, men för att hon ville göra ngt konkret och hjälpa till på sitt sätt i sorgen. Visa medmänsklighet.

Vi bestämde att torsdagen skulle passa bra och efter att jag kom hem efter jobbet  i torsdags kom hon hem till oss med en sallad, en kyckling och grönsakspaj och hembakta kakor! Stora kramar och ett värmande kort medföljde.

Gesten var rörande, maten var utsökt och det var inte långt till tårarna… igen!

Igår, fredag, just före jag skulle åka till mattaffärern, började hundarna  skälla som galningar. Jag ignorerade dem först eftersom jag inte hade hört dörrklockan  efterosm jag befann mig på övre våningen, men eftersom de fortsatte att skälla, gick jag ner en trappa för att kolla vad saken gällde. Där stod blomsterbudet med ett stort paket i handen. Jag föste undan skällande hundar och tog emot och packade upp en fantastiskt vacker bukett. Kollade och dubbelkollade och hittade ett kort. Makens arbetskamrater stod bakom den fina gesten och igen kom tårarna vällande.

E38AB86A-5C15-4685-99AE-22E096977610

Dessa gester är på ett sätt så små, men ändå så stora och meningsfylld kärlek och omtanke. De värmer och det känns bra. Min Svägerska var en fin människa. Hon gick bort för sex dagar sedan. Sådant här tar tid…

1 thought on “De små, men ändå så stora gesterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.