Politk och ‘metoo’…

Ni som inte tycker om politiska diskussioner i bloggar, kan hoppa över kvällens inlägg hos mig.

Resten av er som är nyfikna, kan fortsätta läsningen. Det är sällan jag bloggar om heta, aktuella ämnen, men nu börjar det gå lite väl långt, tycker ni inte ändå?

Idag fick den, i USA berömda NBC värden Matt Lauer  sparken för hans uppförande och uppträdande mot kvinnor. Inget specifikt har nämnts i medierna ännu, men så småningom kommer nog detta ut också. Den i Minnesota berömda Garrison Keillor, numera radio profil och kusin till en av våra goda vänner, har också fått kapa banden med radiostationens som han jobbat för. Eller egentligen kapar radiostationen banden med honom.

Men vart i hela världens tid barkar detta hän egentligen? Såg just på Fejjan också att det lär  vara mera rabalder i Finland om detta också.

Alltså, personligen vet jag inte riktigt vad jag skall tro. Jag tror säkert att inte alla  dessa kvinnor ljuger, helt klart! Det är INTE rätt för män att gå under kjolarna  på kvinnor, ta dem på brösten vare sig de är vakna eller sover, men är det faktiskt så att sgs alla män gjort och gör detta?! Kanske jag bara har leva ett naivt liv och inte förstått att karlar hör till den andra rangen när det kommer till könen? Eller är det så att vissa kvinnor tolkar precis varenda liten rörelse på låret, som faktiskt bara var en oskyldig rörelse och inte alls sexuellt menad som sexuell? ,  Beröringen gick liksom inte upp över låret som en smekning, utan var bara menad som en hand på låret  under en diskussion mellan goda kompisar, där en råkar vara kvinna den andra råkar vara man?

Jo, våldtäkt är ju en helt annan sak och det är ju helt klart fel på  alla sätt och vis, men hur jämförs det med en hand på låret? Men är det våldtäkt om de båda varit ute och festat en kväll, druckit ordentligt med alkohol och sedan leder detta till en natt i sängen. Sedan påstår kvinnan efteråt  att det handlade om våldtäkt eftersom hon inte var nykter och kunde säga till på skarpen att hon inte vill ligga med honom?

Och nu vet jag inte hur det är med medierna hemma, men här ges ju egentligen inte  några detaljer om VAD som har hänt, utan det bara talas om sexualla  trakasserier.

Och sedan, till sist och slutligen så blir det ju nog till han säger/hon säger ändå, så vad skall man tro på?

Vad säger ni som läser?

13 tankar om “Politk och ‘metoo’…

  1. Jag har funderar en del på detta också. Vi vet ju att detta hänt och händer. Men om det är ord mot ord så kan man ju inte så noga veta. Kan ju också lätt hända att en kvinna vänder det till sexuella trakasserier ifall det gäller en kändis, detta är ett lätt sätt att sätta ”dit” någon man inte riktigt tycker om. Sen så finns det ju också kvinnor som nog utmanar männen med urringningar och korta kjolar.. Men visst inget sånt här får hända, både vi kvinnor och även männen ska stå på sig och inte låta sig utnytjas.

    Gilla

  2. Jag kan tycka att detta med Metoo har gått överstyr. Visst finns det kvinnor som drabbats, men när hela kändiseliten börjar anmäla om ditt eller datt, sexuella trakasserier osv … till och med 10 år EFTER det hänt! Då tycker jag; Varför nu och inte då när det hände? Och det är som du säger … var det av ren vänskap från mannens håll och kvinnan misstolkade, eller kanske inte då, men NU när hela grejen kommit upp.
    Till och med en väninna ifrågarsätter sin läkare och nästan är 100% säker på att han har annat i tanken när han ber henne ta av sig tröjan för att scanna hennes hjärta (hon har hjärtfel), och säger att hon känner sig sexuellt utnyttjad! Då har det verkligen gått för långt! Jösses!
    Det är som min sambo säger: Hade det varit Brad Pitt som knipit en tjej i röven, då hade hon blivit eld o lågor och kännt sig smickrad. Men när en skäggig bondtölp gjort det samma, hade han genast varit ett äckel och blivit anmäld för sexuella trakasserier.
    Hu jeda mig, hur ska det sluta?

    Gilla

  3. Tycker du har så rätt. Snart är ochså alla från tv rutan sparkade för alla har sagt nåt eller antastat nån ngn gång .
    Börjar bli too much of all ….
    En av mina arbetskamrater visste inte om han vågade klappa mig på axeln ifall att jag skulle ta det som att antasta..för man vet ju inte …

    Gilla

    • Ja, du har så rätt det här med att arbteskamrater börjar bli extra försiktiga! Fast jag jobbar endast med andra kvinnor, som ala är dragna till män. Eller åtminstone TROR jag att de är…! 😉 Och ja, det hela börjar bli lite väl tjatigt och jobbigt!

      Gilla

  4. Jag och många med mig är jättglad för den här kampanjen! Den behövs i allra högsta grad och det är inte för mycket. Långt ifrån. Både män och kvinnor men framförallt män behöver tänka till och lära om! Tänka på vad man säger och hur man rör och vad man gör. Att våldtäkt inte är tillåtet borde inte ens påpekas. Det vi behöver prata mest om är de små grejerna. Attityder, sätt att tilltala och kommentera och berömma. Tafsa och kladda. Det är långt ifrån klart än och heja alla som berättar! Om män blir rädda för att ens ta en kvinna på axeln är det dags att de tänker till och lär sig ett nytt sätt att umgås med kvinnor på. För vi känner stor skillnad på hur beröringen är ämnad. #metoo är det bästa som hänt oss och kommer i bästa fall att rita om kartan till ett mer respektfullt och ett mer jämställt umgänge.

    Gilla

    • Jo, jag hoppas att du har rätt! Att metoo faktiskt ändrar saker och ting i samhället, men vi får ju se. Detta med sexuella trakasserier är ju inget nytt precis och har tagits upp förut, dock kanske inte i denna enorma utsträckning. Vi får ju se om detta bara ebbar ut och samhället fortsätter som det alltid har gjort eller om männen faktistk lyssnar och lär sig ngt…

      Gilla

  5. Här i Finland startade några unga finlandssvenska kvinnor nyligen ett upprop i en hemlig grupp på Facebook. Gruppen hette först ”#vimed”, men de valde sedan som namn på uppropet #dammenbrister. På en vecka gick över 20 000 kvinnor med i gruppen. Många av dem berättade om sina upplevelser, både från barndom och ungdom och sådant som hänt nyligen. Jag var med i gruppen och kom på det viset att läsa flera av de där berättelserna. Det var verkligen skrämmande läsning. Jag undrade hur min dotter, som var en av de fem administratörerna orkade jobba med det där materialet som hon gjorde, för det var så hemska saker i många av dem. Administratörerna samlade nämligen historier som skulle kunna publiceras när uppropet tillkännagavs och då arbetade de med att anonymisera berättelserna så att ingen skulle kunna lista ut vare sig vem som skrivit dem eller vilka förövarna var. De var nämligen mycket noga med att inte nämna några förövare vid namn ens i den hemliga gruppen och allra minst i det offentliga.

    Efter en vecka publicerades uppropet på webben: (http://www.astra.fi/dammenbrister/upprop/) och under den första dagen publicerades fyra berättelser i timmen. Uppropet var undertecknat av hela 6111 kvinnor som varit med i gruppen. Många fler kunde ha samlats in, men det hade tagit längre tid och antalet var ju inte det viktigaste. Det viktiga var att visa att sånt här händer också bland oss. Det är inte bara kändisar som springer på krogen som råkar illa ut, utan förövarna finns där man minst anar det: styvpappor och morfäder, grannflickors pappor och storebröder, lärare, arbets- och studiekamrater, chefer på arbetsplatser, läkare och till och med församlingsanställda av olika slag.

    Jag har själv inga sådana minnen att redovisa, har tydligen haft tur. Har haft tur med både studiekamrater och arbetsplatser. Men jag lider verkligen med dem som blivit utsatta. Det värsta är hur en som tvingat sig på dessa flickor och kvinnor med bara ett sådant infall kunnat skada dem för livet. Det vittnar alla om: skammen de känt, rädslan de burit på och självförtroendet som rubbats. De flesta har aldrig tidigare berättat, just för att de har burit på så mycket skam. Men flera som berättat och försökt anmäla till och med, berättar om hur omgivningen bagatelliserat det som hänt, och hur poliser ha avrått från att anmäla. Allt sådant kan man nu hoppas att förändras nu.

    Gå in på uppropssidan och läs lite under rubriken ”vittnesmål”. Det finns 800 stycken berättelser. Fler kommer fortfarande in och det kan hända att någon kommer att göra mer av det här materialet, men de där 800 historierna räcker nog bra för att man ska förstå att det finns saker att göra i det här sammanhanget.

    Hälsningar Siv

    Gilla

    • Hej Siv! och tack för din kommentar! Låter som ett bra initiativ det det med Dammen brister! Jag har sett ngt om det på Facebook, men har inte vidare tagit reda på vad det handlar om. Jag skall gå in och läsa. Säkert ingen lätt läsning, men låter som om nätsidan är absolut nödvändig. Dock unrar jag om allt detta kommer att leda till ngt, eller om allt ebbar ut i sanden så småningom. Frågan är het just nu, över hela västvärlden, men ofta med sådant här, så lugnas det ner efter en tid och dör ut. Vi får ju se… Kan tänka mig att din dotter tyckte det var tungt att gå igenom alla dessa berättelser från kvinnor som blivit utsatta. Något som jag själv inte riktigt begriper mig på, men kanske börjar göra det om jag läser dessa berättelser, är just den där skammen. Om man som kvinna blir sexuellt trakasserad, varför känner kvinnor skam? Borde inte mannens vara den som skäms över sitt uppförande eller vad missar jag här…? Tack och lov har jag inte själv varit utsatt för detta, men vi verkar ju vara väldigt få i denna skara…! Tack för besöket och kommentaren Siv! Hoppas allt är väl med dig och de dina! 😀

      Gilla

      • Det är väl just för att det inte har pratats om sådana saker alls, som de utsatta känner skam. Och om det har pratats så har man lagt skulden på den som blivit utsatt – den har gjort fel på något sätt. Klätt sig fel, varit för full o.s.v. Dottern menade att om hon var förvånad över något så var det att folk var så förvånade över hur många som blivit drabbade.
        Jag hörde nyss om en kvinna som åkt tåg med ett par väninnor (i Finland nånstans) De pratade och skrattade och hade trevligt tillsammans. När de steg av blev hon ensam och blev ganska snabbt antastad av en berusad man som ville pussa henne och hon försökte värja sig så gott hon kunde. Då steg tre andra passagerare upp och sa åt honom att sluta: ”ser du inte att hon inte är intresserad” sa de och lyckades få honom att ge upp och gå sin väg. En av dem som ”räddade” henne sa att han lärt sig nu av #metoo att ta ställning. Så det här ståhejet behöver inte bara blåsa förbi. Det är flera män som berättat att de fått sig en tankeställare och att de ska ändra sitt beteende och t.ex inte berätta sexistiska skämt eller på andra sätt tala respektlöst om kvinnor. En annan effekt kan också vara att flickor och kvinnor får råg i ryggen och vågar säga ifrån, kämpa emot och efteråt anmäla. Så jag vill nog tro att det är en positiv grej det här.

        Gilla

      • Ja vi får ju hoppas att detta verkligen inte bara blåser över och är hett på tapeten just nu och sedan faller i glömska. Fast nog är det ju märkligt ändå hur många som drabbats…!
        Ha nu en riktigt god jul med de dina Siv!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.