Vid kl.05.25 steg Maken upp och stängde fönstren. Nordanvinden  ven utanför och regnet piskade mot rutorna. Jag trodde att barnen skulle vakna av detta  oväntade oväder, men de lyckades sova sig igenom det. Jag slumrade i väntan på att ovädret skulle bedarra medan jag tänkte på blomvasen, tomaterna och sittdynorna  som befann sig på möblerna utomhus. Dock var jag alldeles för sömning för att göra ngt åt saken.

Sådana stormar är ju vanligtvis rätt kortlivade, så också denna. När jag steg upp vid den normala tiden ca.45 minuter senare och tog mig en titt ute fanns det tydliga spår på storm. Blomvasen med den vackra lilla buketten från ett av barnen på jobbet hade blåst omkull, spillt ut allt vatten, men tack och lov inte gått sönder. Och så tog jag mig en titt på mina tomatplantor i krukorna…

De hade fått sig en rejäl omgång av den hårt piskade vinden, men till all lycka var inga grenar brutna, de såg bara tilltufsade ut. Fast jag fortfarande befann mig i nattlinne, gick jag reslout och hämtade stadiga blompinnar och klämmor för att stötta dessa stackars tomater.

Efter några minuter hade jag gladare tomater och kunde gå in i värmen igen. Stormen hade verkligen tagit med sig kyligare temperaturer och mitt i allt kändes det inte så mycket som sommar längre, utan mera som tidig vårmorgon.

Nåja, sommaren lär skall komma tillbaka med råge i slutet på veckan då över trettio grader  har utlovats av vädergubbarna…