Hipp, hipp, hurra, för 7 åringen idag!

Ja, direkt efter Alla hjärtans dag festligheterna blev det då dags att fira sjuåringen! Lillan fyller idag, den 16.2, men barnkalaset hölls igår på gymnastikskolan och det blev litet, men lyckat. Hon hade bjudit 10 kompisar på kalaset, men endast tre kunde komma! Vi hade tänkt omboka kalaset för ngn vecka sedan, men eftersom det inte fanns ngn tid som passade både oss och gymnastikskolan förrän i början på mars, beslöt sig Lillan för att behålla tiden för det bokade kalaset som vi redan hade och ha ett litet kalas istället.

Hon var nöjd med den lilla festen och alla aktiviteterna som barnen fick ta del av med tränaren som ledde dem runt hela gymet. Eftersom gruppen var så liten, hann de med en hel del aktiviter på den utlovade timmen. Ringar, studsmatta, golvövningar, olika lekar m.m. Roligt hade de!
Efter alla dessa övningar var kalsarna redo att ta del av tårta och glass och Lillan var förstås nyfiken på sina presenter som vännerna hade med sig.
Tårtan smakade, vaniljglassen likaså och Lillan var glad över presenterna som hon öppnade. Tackade och bockade gjorde hon också, vilket naturligtvis gladde en mamma. Vi hade på förhand diskuterat det här med artighet och hur viktigt det är att man uppför sig ävenom hon kanske inte skulle få ngt som hon inte var så intresserad av. Nu hade jag verkligen inte alls behövt oroa mig, eftersom Lillan uppförde sig så exemplariskt och var glad, pratsam, sprallig och framför allt artig.

Idag, måndag, den riktiga födelsedagen, hade barnen ingen skola pga President’s Day. Vi skojade förstås och sade att skolorna runtom i landet har tagit ledigt till ära av Lillans födelsedag och det tyckte hon var rätt lustigt.
Det blev en fin dag där barnen lekte med grannbarnen. Mitt på eftermiddagen blev det mellanmål, mera tårta! Eftersom dessa grannbarn inte kunde komma på kalaset, blev de rätt glada när de fick tårta och glass!
Det blev en snabb middag ikväll med Lillans favoritmat, ostpizza. Och sedan fick hon presenter av oss, innan det blev dags för pianolektioner för de äldre barnen.
Vid slaget 20.10 grattade Maken och jag henne igen, eftersom hon då var precis, exakt sju år gammal! 😉

Upp och ner i ringarna för LIllan!

Lillan, klädd i gymnastikdräkt blåser ut ljusen på sin ( färdigköpta) tårta.

Lillan testar hjulningar på balansbommen som hon fick av grannarna.

No joking around…

Så är årets firande a Alla hjärtans Dag överstökad och vilket firande det blev! Eftersom denna dag inföll på en lördag i år, så gissade jag ( säkert helt rätt) att restaurangerna skulle vara överfyllda med besökare. När det bara var maken och jag, gick vi ofta ut på restaurang denna dag, men allt sedan vi har haft barnen, har denna dag blivit en familjedag för vår del. Så även i år.
I år beslöt jag dessutom att bjuda in svärföräldrarna till våra festligheter och precis på slaget 17.30 infann de sig till middag och samvaro. Vi åt grillat nötkött och räkor med ugnsbakad potatis och en sallad därtill. il efterrätt blev det amerikansk chokladpaj, en av mina favoriter. (Dock inte vågens…!)
Varje år på denna dag har jag små presenter åt barnen. Inga stora, märkvärdiga saker, men lite smått och gott… I år blev det böcker från en bokaffär som säljer begagnade böcker. Och choklad naturligtvis. Inget uttrycker kärlek såsom choklad gör, eller hur?
Åt svärföräldrarna hade jag köpt en vacker chokladask och den uppskattades minsann. maken fick kaffe, två sorter. Dock verkade kaffe inte riktigt vara tillräckligt när han kom med presenten som han hade hittat på åt mig…. En stor låda med chokladdoppade jordgubbar! Helt otroligt goda var de dessutom!

Någon timme senare efter att dessa utsökt goda jordgubbar hade gått runt bordet flera gånger och vi hade pratat och umgåtts lite till, var det dags för gästerna att bryta upp för kvällen. Då min kära svärmor var i färd att sätta på sig vinterstövlarna utbrast hon helt spontant:

– You guys sure don’t joke around when you celebrate Valentine’s Day, do you…?!

Och jag kunde ju inte gör annat än att hålla med om den saken, eller hur…?! 😉

Jag öppnar min jordgubbsask…

Goda var de!

Så här såg den ut…

Tidig födelsedagspresent

Dottern behövde en ny telefon. Helt kort och gott. Hon använde Makens gamla, avlagda och tills för ngn månad sedan hade det gått hur bra som helst, men visst knaglade och haltade det och vissa funktioner ville inte alltid som hon ville. Ibland fungerade WiFi kopplingen, ibland inte. Maken hade börjat fundera på att vi nog behövde se till att hon hade en bättre telefon att använda. Hon är ofta den som kommer hem före syskonen på vardagarna och den första hemma och eftersom hon är 14 och Lillasyster snart 7, är det viktigt att vi kan kommunicera snabbt och pålitligt med henne. Alltså, var det perfekt när det kom reklam via nätet om använda, begagnade men uppdaterade telefoner till salu!
Häromkvällen satte han in sin beställning och i fredags anlände denna tidiga födelsedagspresent. Dottern bli 15 i år, men inte förrän i slutet på april. Vi befinner oss rätt långt ifrån det där magiska datumet ännu, men vi föräldrar bestämde oss för att ge den åt henne i alla fall. Lika bra för henne att få användning av den den direkt.

Så här glad och överraskad blev hon i fredags efter att hon kommit hem från skolan….

En speciell kväll

I torsdags firade vi en speciell kväll i Sonens ‘kyrkoliv’. Han deltog nämligen i sin första nattvard med alla de andra femteklasssisterna. I vår kyrka behöver eleverna inte längre vänta tills de är konfirmerade, utan deltar i en lektion om nattvarden under deras femte år i skolan och får sedan deltaga i sin första nattvard några veckor senare.

Kyrkan var fullsatt på torsdag kväll med elever, föräldrar, syskon och släktingar. Elverna gick upp till nattvarden tillsammans med sina föräldrar och det tog en god stund, eftersom det var så mycket folk i kyrkan. Efteråt blev det tårta och glass för alla och fotografering förstås… 🙂

Sonen och Maken i väntan på tårta och glass….

Systrarna….

Farfar, farmor och så vi då förstås…

Drastiskt beslut

Ävenom jag nu bott i detta stora landet i över halva mitt liv, har jag hållit hårt och fast till mina Lumene produkter. När jag varit hemma i Jeppis på besök har jag alltid hamstrat flera burkar på Halppis och Prisma, för att det skall räcka ett bra tag framöver. Min mamma skickar en eller två burkar till julklapp och nu på senare år jag jag kunnat köpa vissa Lumene produkter här. Dessa Lumene krämer som finns här är dock inte likadana som de som finns hemma. Säkert för att de specialtillverkas för transport och Finland skall frambetonas. De produkter som finna här att köpas är de som innehåller hjortron ( cloudberry) , men inte många andra. Hemma är utbudet betydligt större natruligtvis.

Nu har jag, för en gångs skull blivit utan Lumene och åkte till affären som normalt har dessa värdefulla krämer till salu. Efter att jag sett på de två varianter som fanns, och konstaterat att denna lilla burk med den magiska krämen faktiskt kostade två ggr. så mycket som den motsvarande´de L’oreal krämen, fattade jag det drastiska beslutet att byta dagkräm, överge Lumene och köpa denna nya, inhemska produkt!
Stora steg och mäktiga beslut, inte sant! För fyra år sedan eller så, övergav vi Nokias telefoner och nu har jag övergett Lumene. Undrar vad som skall komma närnäst…? 😉

Månne denna nya dagkräm lever upp till förväntningarna…?

Lycka är… en biltvätt!

Åtminstone om man skall tro Sonen! Både han och Lillan tycker mycket om att åka igenom biltvätten och eftersom det saltas mycket på vägarna under vintrarna här, är en biltvätt nu som då, alldeles nödvändig, så att bilen inte skall rosta bort.
Alltså, åkte Sonen och jag igenom biltvätten förra vekan och kunde glatt konstatera efter att vi parkerat i garaget, att jovisst var bilen mycket renare igen. (Och mamman i huset fick le lite i smyg över Sonens härliga glädje över något så enkelt som en biltvätt! 🙂 )

Mamma, nu kommer såpan! Häftigt!

Save a tree!

Detta är baksidan av dörren till vårt matskåp. Eftersom anslagstavlan i köket och anslagstavlan i arbetsrummet där vi har ‘stora’ datorn inte längre räcker till för alla papper som kommer hem från skolorna, tar jag nu till insidan av dörren till matskåpet för alla tusen anslag som måste sättas upp med datum som måste kommas håg. Save a tree, alltså…!

Anslag, på anslag, på anslag….