… är nog både på gott och ont kan jag konstatera efter en vecka med extra släktingar under vårat tak. Förra lördagen anlände Makens väldigt trevliga kusin på en veckas besök och idag har hon åkt hem. Jag tror att hon är världens snällaste människa! Och naturligtvis beundrar barnen henne enormt! Hon är bara inte snäll, hon överöser dem med presenter och hon tar sig tid att  leka med dem och är en sådan där riktigt gammaldags ‘tant’ om man så säger. Idag är det hennes födelsedag och hon har suttit i bilen hela dagen för att komma hem till norra Arkansas där hon bor. Hon åkte dessutom hem till sitt eget födelsedagskalas som pojkvännen ordnade för henne. Och inte bara det… För några dagar sedan ringde en väninna till henne och berättade att pojkvännen planerade att också fria till henne inför alla hennes nära och kära på kalaset!! Hon var inte helt förvånad, men lite chockad att ställas inför detta direkt efter en 12 timmar bilfärd från Minneapolis till norra Arkansas! Jag väntar fortfarande på nyheter via SMS… Gissar kanske att de nyheterna kommer i morgon eftersom timmen börjar bli sen…

Den här veckan har vi också, som bekant, haft min svägerska här med sina två barn från norra Louisiana. Det har varit både skojigt och tungt på samma gång. Min svägerska är också en av de snällaste människor jag någonsin träffat och har väldigt svårt att säga nej till sina barn. Detta har visat sig vara en aning jobbigt när det te.x är läggdags på kvällarna. Våra barn går i regel till sängs kl.20.30. Både under skoldagar och under jullov, så mycket som möjligt i alla fall. Kusinerna har ingen bestämd tid när det är läggdags, utan de går och lägger sig när de själv bestämmer och när de blir trötta… De har heller inga bestämda regler vad det gäller hur länge de får spela Wii spel eller andra dator spel, vilket våra barn har. Det har också varit en aning jobbigt…

Dock får man ju bara ta det som det kommer och bita ihop. En vecka är ju trots allt väldigt kort, och nu har vi bara en dag kvar och så åker de hem till varmare breddgrader på Nyårsdagen. Jag vet att Sonen kommer att sakna sin kusin som är ett år äldre och jag vet att Lillan kommer att sakna sin kusin som är ett och ett halvt år äldre. De har verkligen varit roligt för dem att leka tillsammans. Men innan det blir  både glädjetårar och sorgetårar, så skall vi ta och fira nyår med riktig skumpa för de vuxna och en alkoholfri variant för barnen. Det blir morgondagens program och sedan väntar farväl på tisdagen….