Too close to home…

Publicerad av

Det är mycket som händer i storstäder. Så också i Tvillingstäderna. Det är brott, droger, uteliggare, hemlösa, våld och ja, mord. Det går nästan inte en dag utan att ngt har skrivits i tidningen om ngt mord i ett av de fattigare områdena i Minneapolis. Det är grymt, men så är det. Det handlar ofta om slagsmål inom familjer och anhöriga eller om svartsjuka f.d pojkvänner som kommer tillbaka för att ta ut hämnd på den nya sambon osv. Jag läser och tycker synd om de som drabbas eller skickar en snabb förbön till de kvarlevande som sörjer. Men för att orka, så måste jag skaka av mig tidningsartiklarna och gå vidare med min dag. Det är en sorts överlevnadsteknik. Det skulle vara alldeles för enkelt att bli totalt deprimerad om man bara satt och tänkte på allt elände som pågår. Jag försöker istället vara glad och tacksam över min egen situation, men samtidigt inte ta saker och ting för givet.

För ca. en vecka sedan var det stora rubriker igen på den första sidan om en äldre kvinna och hennes föräldrar som blivit mördade. Föräldrarna som var i 80 årsåldern hade just flyttat hit från Chicago i delstaten Illinois för att bo med sin dotter. Deras dotter arbetade som dagmamma i sitt eget hem och en av hennes  dagisbarn hade just blivit lämnat för dagen. När barnets mamma skulle åka vidare till sitt jobb, såg hon någon utanför huset där hon just lämnat sitt barn och blev misstänksam. Hon åkte genast tillbaka till huset, men var tyvärr för sent ute! Dagmamman och hennes föräldrar hade just blivit skjutna till döds! Barnet hade inte kommit till skada. Ingen har hittats ännu och motivet för denna brutala handling har inte kommit fram heller.

Igår frågade Maken mig om jag läst artikeln i tidningen och de uppföljande artiklarna som skrivits om händelsen och jag berättade att jag visste hade läst och tyckte att det hela var alldeles för sorgligt. Maken berättade då att den vuxna dottern till dagmamman jobbar som operationssköterska på sjukhuset där han jobbar! Hon har tagit ledigt just nu och det kan man ju minsann förstå.

Plötsligt när jag fick veta detta, som kom allting liksom för nära. Inte för att jag känner denna operationssköterska alls och Maken känner henne inte heller, men det hela kom liksom för nära inpå!

Nu har Maken gått med i penninginsamlingen för sköterskan och hennes familj och jag läser tidningen med en helt annan känsla i maggropen…

4 kommentarer

  1. Sorg…det är min känsla.
    Jag undrar så hur man kan ta någons liv? Och varför?
    Önskar att alla kunde leva och vara glada i god värld där man hjälpte varandra istället.
    Förstår mig inte så det onda som sker.
    Även här i fd trygga Sverige kryper våldet närmare…

    Och om det finns någonting man kunde göra….?

    Gilla

    1. Javisst är det för sorgligt. Jag tror det enda man kan göra är att älska de medmänniskor som finns runtomkring en och vara glad och tacksam för allt det man själv har….

      Gilla

      1. ja..det är det enda man kan göra.
        Kan man hjälpa en medmäniska i något ärende så känns det bra. Det kan vara att bara laga en middag åt någon som inte orkar…eller passa någons barn en stund om det behövs.

        Men känslan som jag har är att idag kryper mäniskor ifrån varandra. Detta att hjälpa någon är inte så självklart..
        Man skakar på huvudet…tycker synd om och fortsätter med sitt….

        Man kan inte vara en Florence Nightinggale dagarna i ända….men att göra det man kan och som känns bra tycker jag är berikande i en för många väldigt hård värld.

        🙂

        Gilla

      2. Jo, jag håller helt med. Jag gör vad jag kan för att hålla mitt lilla hörn av världen så friktionsfritt som möjligt. Men du har nog rätt, det är en grym värld vi lever och uppfostrar våra barn i. Tyvärr.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.